Att vara baptist - teologisk grund
Salem- Sigtuna baptistförsamling grundades 1857 som en av de första frikyrkorna i regionen. Församlingen är en gemenskap för människor som tror på Gud.

Baptisterna av G Cederström
Våra värderingar:
- rätten till en personlig tro
- eget ansvar för bibelläsning
- en särskild syn på församlingen
- att det är viktigt med religionsfrihet och kamp för mänskliga rättigheter.
Dessutom vill baptister att varje människa själv ska få bestämma om han eller hon vill låta döpa sig eller inte. Därför döper baptister inte barn, utan har en särskild barnvälsignelseakt. Då får barnen möjlighet att själva fatta beslut om de vill döpa sig eller inte när de blir äldre.
Baptistförsamlingar kallas ofta frikyrkor, men nu när det inte längre finns någon statskyrka är troendeförsamling ett bättre ord. I baptistförsamlingar ligger nämligen betoningen på den personliga tron.
Varje baptist har ansvar och frihet att själv läsa Bibeln och tolka sitt liv. Ingen har rätt att sätta sig över någon annan och tala om vad som är rätt eller fel. I stället är det församlingens uppgift att söka Guds vilja tillsammans.
Församlingen samlas regelbundet till gudstjänst. Viktiga delar i gudstjänsterna är bön, sång, undervisning, vittnesbörd (personliga berättelser) och offer (insamling av pengar till kyrkans verksamhet). Det är församlingen som bestämmer hur gudstjänsterna ska se ut. Nattvard firas i regel en gång i månaden. I en baptistförsamling får alla medlemmar leda och dela ut nattvard, men det vanligaste är att pastorn gör det tillsammans med några andra medlemmar som fått förtroendeuppdrag i församlingen.
En baptistförsamling är en levande gemenskap. Medlemmarna får ständigt arbeta på att skapa nära relationer, visa omsorg om varandra, och hjälpa varandra både praktiskt och andligt. Det finns också praktiska frågor som behöver lösas. Det görs ofta i så kallade församlingsmöten, där alla har rätt att föra fram sina åsikter i god demokratisk ordning.
Baptister anser att alla kristna har fått olika gåvor som kan användas till att bygga upp församlingen. Vi tror inte att en enda ledare ensam kan sitta inne med den absoluta sanningen. Däremot tror baptister att vissa har fått gåvan att leda andra, undervisa och ha själavårdande samtal. Pastorn är ett exempel på en sådan person. Men ledaren är inte överordnad de andra medlemmarna, utan har som uppgift att stödja, uppmuntra och bygga upp de andra.
Församlingen bygger på medlemmarnas engagemang.Verksamheterna kan se olika ut från församling till församling, men de bygger på att enskilda medlemmar bidrar till dem, både praktiskt och ekonomiskt.
Det finns olika sätt att bli medlem i en baptistförsamling. Det är församlingen själv som bestämmer villkoren. I alla baptistförsamlingar kan man bli medlem genom bekännelse och dop (med bekännelse menas att man säger "Ja, jag tror på Jesus Kristus som Herre och frälsare"). Dessutom kan man flytta över sitt medlemskap från en församling till en annan, eller välja att stå kvar som medlem i en församling och vara "associativ" medlem i en annan. I många församlingar går det också att bli medlem enbart på bekännelse. Det kallas då för öppet medlemskap.
Vad vi tror
Den som vill skildra baptismens tro och praxis kan sällan eller aldrig säga aldrig. Respekten för individens frihet och församlingarnas självständighet leder till mångfald och variation. Det är därför svårt att beskriva baptismen i Sverige utan att använda ord som "ofta", "sällan", "de flesta" och "i regel (inte)". Det som gällde förr kanske inte gäller nu, och olikheterna är ibland påfallande mellan olika delar av landet, mellan storstad och landsbygd. Att "aldrig säga aldrig" är alltså en god baptistisk princip.
(Ur boken "Varför inte i Svenska Baptistsamfundet? av Larsåke W Persson)
Det finns ingen baptistisk troslära, däremot vissa principer som historiskt sett är gemensamma för den baptistiska rörelsen. De två viktigaste är skriftprincipen och frihetsprincipen, som på flera sätt går in i varandra.
Skriftprincipen innebär att vägledning för livet söks i Bibeln, framför allt i Nya testamentet. Det betyder i sin tur frihet från andra auktoriteter, utöver bibelordet. Bibeln är Guds ord och källan till en personlig tro. När vi läser den kan vi förstå vad Gud vill och vad han kan ge oss. Tron formas av att människor själva läser och tolkar bibelordet, men också genom andliga erfarenheter, som man delar med andra kristna, i samtalsgrupper eller bibelstudiegrupper.
Frihetsprincipen gäller i första hand den enskildes tro och församlingens förhållande till staten. Baptister har alltid betonat att varje människa måste ha frihet att välja sin tro. Konsekvensen blir en övertygelse om troendedop (brukar även kallas vuxendop) och religionsfrihet. Det är en mänsklig rättighet att själv få välja om man ska tro på något eller inte. Man måste göra ett medvetet val, om man vill tro eller inte, utifrån den kunskap och de erfarenheter man har av Gud och den kristna tron.
Jesus Kristus är den kristna trons centrum. Han gav sitt liv för människans skull och ur trons perspektiv har den händelsen avgörande betydelse, inte bara för oss personligen utan för hela världen. Att tro på Jesus är att följa i hans fotspår genom att handla som han och genom att tillämpa hans ord i sitt liv. En sådan efterföljelse kan ta sig många uttryck. Den kristna tron erbjuder inte någon färdig regelbok för hur man ska handla i alla situationer. Jesus ger oss principer och konkreta exempel, men vi måste själva, i dialog med honom och andra kristna, komma fram till hur vi ska leva våra kristna liv
(Källa Svenska Baptistsamfundets hemsida 2011. www.baptist.se)
- eget ansvar för bibelläsning
- en särskild syn på församlingen
- att det är viktigt med religionsfrihet och kamp för mänskliga rättigheter.
Dessutom vill baptister att varje människa själv ska få bestämma om han eller hon vill låta döpa sig eller inte. Därför döper baptister inte barn, utan har en särskild barnvälsignelseakt. Då får barnen möjlighet att själva fatta beslut om de vill döpa sig eller inte när de blir äldre.
Baptistförsamlingar kallas ofta frikyrkor, men nu när det inte längre finns någon statskyrka är troendeförsamling ett bättre ord. I baptistförsamlingar ligger nämligen betoningen på den personliga tron.
Varje baptist har ansvar och frihet att själv läsa Bibeln och tolka sitt liv. Ingen har rätt att sätta sig över någon annan och tala om vad som är rätt eller fel. I stället är det församlingens uppgift att söka Guds vilja tillsammans.
Församlingen samlas regelbundet till gudstjänst. Viktiga delar i gudstjänsterna är bön, sång, undervisning, vittnesbörd (personliga berättelser) och offer (insamling av pengar till kyrkans verksamhet). Det är församlingen som bestämmer hur gudstjänsterna ska se ut. Nattvard firas i regel en gång i månaden. I en baptistförsamling får alla medlemmar leda och dela ut nattvard, men det vanligaste är att pastorn gör det tillsammans med några andra medlemmar som fått förtroendeuppdrag i församlingen.
En baptistförsamling är en levande gemenskap. Medlemmarna får ständigt arbeta på att skapa nära relationer, visa omsorg om varandra, och hjälpa varandra både praktiskt och andligt. Det finns också praktiska frågor som behöver lösas. Det görs ofta i så kallade församlingsmöten, där alla har rätt att föra fram sina åsikter i god demokratisk ordning.
Baptister anser att alla kristna har fått olika gåvor som kan användas till att bygga upp församlingen. Vi tror inte att en enda ledare ensam kan sitta inne med den absoluta sanningen. Däremot tror baptister att vissa har fått gåvan att leda andra, undervisa och ha själavårdande samtal. Pastorn är ett exempel på en sådan person. Men ledaren är inte överordnad de andra medlemmarna, utan har som uppgift att stödja, uppmuntra och bygga upp de andra.
Församlingen bygger på medlemmarnas engagemang.Verksamheterna kan se olika ut från församling till församling, men de bygger på att enskilda medlemmar bidrar till dem, både praktiskt och ekonomiskt.
Det finns olika sätt att bli medlem i en baptistförsamling. Det är församlingen själv som bestämmer villkoren. I alla baptistförsamlingar kan man bli medlem genom bekännelse och dop (med bekännelse menas att man säger "Ja, jag tror på Jesus Kristus som Herre och frälsare"). Dessutom kan man flytta över sitt medlemskap från en församling till en annan, eller välja att stå kvar som medlem i en församling och vara "associativ" medlem i en annan. I många församlingar går det också att bli medlem enbart på bekännelse. Det kallas då för öppet medlemskap.
Vad vi tror
Den som vill skildra baptismens tro och praxis kan sällan eller aldrig säga aldrig. Respekten för individens frihet och församlingarnas självständighet leder till mångfald och variation. Det är därför svårt att beskriva baptismen i Sverige utan att använda ord som "ofta", "sällan", "de flesta" och "i regel (inte)". Det som gällde förr kanske inte gäller nu, och olikheterna är ibland påfallande mellan olika delar av landet, mellan storstad och landsbygd. Att "aldrig säga aldrig" är alltså en god baptistisk princip.
(Ur boken "Varför inte i Svenska Baptistsamfundet? av Larsåke W Persson)
Det finns ingen baptistisk troslära, däremot vissa principer som historiskt sett är gemensamma för den baptistiska rörelsen. De två viktigaste är skriftprincipen och frihetsprincipen, som på flera sätt går in i varandra.
Skriftprincipen innebär att vägledning för livet söks i Bibeln, framför allt i Nya testamentet. Det betyder i sin tur frihet från andra auktoriteter, utöver bibelordet. Bibeln är Guds ord och källan till en personlig tro. När vi läser den kan vi förstå vad Gud vill och vad han kan ge oss. Tron formas av att människor själva läser och tolkar bibelordet, men också genom andliga erfarenheter, som man delar med andra kristna, i samtalsgrupper eller bibelstudiegrupper.
Frihetsprincipen gäller i första hand den enskildes tro och församlingens förhållande till staten. Baptister har alltid betonat att varje människa måste ha frihet att välja sin tro. Konsekvensen blir en övertygelse om troendedop (brukar även kallas vuxendop) och religionsfrihet. Det är en mänsklig rättighet att själv få välja om man ska tro på något eller inte. Man måste göra ett medvetet val, om man vill tro eller inte, utifrån den kunskap och de erfarenheter man har av Gud och den kristna tron.
Jesus Kristus är den kristna trons centrum. Han gav sitt liv för människans skull och ur trons perspektiv har den händelsen avgörande betydelse, inte bara för oss personligen utan för hela världen. Att tro på Jesus är att följa i hans fotspår genom att handla som han och genom att tillämpa hans ord i sitt liv. En sådan efterföljelse kan ta sig många uttryck. Den kristna tron erbjuder inte någon färdig regelbok för hur man ska handla i alla situationer. Jesus ger oss principer och konkreta exempel, men vi måste själva, i dialog med honom och andra kristna, komma fram till hur vi ska leva våra kristna liv
(Källa Svenska Baptistsamfundets hemsida 2011. www.baptist.se)